tisdag 24 november 2009
När mörkret blir till ljus
Det är något visst med kyrkan, då man kommer hem därifrån känner jag mig alltid lite salig och..hoppfull? Jag och mamma har varit och sett Magnus Carlssons julkonsert "änglarnas tid" där ikväll. Det var helt magiskt. Vad kan man säga? Killen är ett proffs, rösten är som sammet och han sjunger med en sådan innerlighet att jag tror på varenda ord han sjunger. Det känns väldigt äkta och opretantiöst. Hans mellanprat var väldigt humoristiskt, inte för kort, inte för långt. Väldigt intimt, jordnära, mysigt. Peder Bergqvist, prällen som skulle vara någon konferencier där i början, helt konstigt. Varför?! Magnus bidrog med Väldigt mycket andlighet och även kristligt utan att han skulle behöva vara där och predika och läsa innantill, han kunde inte ens Tryggare kan ingen vara utan till. Och den skulle alla sjunga med i dessutom alla de 6 verserna, trodde aldrig de skulle ta slut. "In med Magnus!" ville jag ropa, kände att det blev så krystat och pinsamt. Jag tål inte den där karln heller med tanke på hans syn på kvinnliga präster och homoäktenskap, och hans extremt konservativa syn på den kristna läran.
Men Magnus han leverarade som sagt, gånger fler. Han hade Bodens musikkör från åk 3-4som gästartister och de var ju för söta. En liten kille tittade på Magnus och det såg ut som att han tänkte "sådär ska jag också vara en dag". På reportoaren stod allt från Julen är här till Blue Christmas. Ave Maria fick jag gåshud till. Hans nya sånger var också fina, han lyfte fram det ljusa och vintriga. Ja, denna kväll bidrog till att min julmysfaktor höjdes till 10 på skalan. Fullsatt i kyrkan var det också.
Magnus Carlsson skulle jag vilja paketera ihop och plocka fram dagen innan jul och be han sjunga olika julmedleys non-stop. Han verkar så oootroligt ödmjuk och sympatisk. Gullig man det där.
En kvinna bredvid mig satt och hostade konstant och jag tyckte synd om henne för jag vet hur hemskt det är och man vill för allt i världen inte hosta en endaste till gång, men det går inte att hålla emot. Samtidigt som jag tänkte att dessa bakterier säkert attackerade mig.
Micke har mest troligt fått influensan nu, han har närmare 40 grader i feber, ont i halsen och lite över bröstet av hostan. Stackarn, denna höst har inte varit enkel för honom.
Jag sitter nu och proppar i mig vitaminer, kiwi, äpplen med kanel på, färsk ingefära och grönt te. Helt underbart gott är det också. Julmusiken på Spotify rullar på i bakgrunden, det kunde ni aldrig gissa va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar